Olyckan skapade nya rutiner

Anders Wärléus hittade Mattias livlös på spaltgolvet i grisstallet. Det var fredagen 1 juli 2016 och det hade hunnit bli eftermiddag. – När jag kom tillbaka från stan såg jag direkt att han var död, han hade nog legat där en stund, minns Anders Wärléus.

Han ringde 112 och drog ut kroppen i friska luften. Räddningstjänsten ställde upp med vad de hade. Det kom två brandbilar, två ambulanser och flera polisbilar till gården i Västra Värlinge, strax norr om Trelleborg.

– Det var fullt pådrag, men de uppträdde mycket professionellt. Både polis och ambulanspersonal stannade kvar några timmar för att se så att jag mådde bra och inte hittade på något dumt, berättar Anders Wärléus.
När gårdsplanen åter låg öde var han lite villrådig om vad han skulle göra, så han tog kontakt med LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, för att få råd och stöd.
– Där tipsade man mig om att ta kontakt med Torsten här. Och det var det bästa jag kunde ha gjort. Tidigt på måndag morgon var han här och hjälpte mig, en otrolig resurs att ha tillgång till.
Torsten, som även han sitter vid köksbordet, heter Ivarsson i efternamn och är knuten till Gröna Arbetsgivarna genom gruppen Arbetsmiljöutvecklarna.
Torsten Ivarsson är både lantmästare och arbetsmiljöingenjör till professionen.
– Jag åkte ner hit för att bistå Anders och hjälpa honom med att göra en egen utredning. Ett dokument som är bra att ha när polisen och arbetsmiljöverket gör sina utredningar och ställer frågor.
Anders Wärléus nickar instämmande och säger att det hände mycket den där måndagen efter olyckan.

– Det var utredare från polisen som försökte förstå vad som hänt, men de hade det inte lätt eftersom de var noviser när det gäller jordbruk. Så de ställde en massa frågor. Sedan var här två inspektörer från arbetsmiljöverket, som också krävde svar. Då var det bra att ha Torsten här som kunde hjälpa till och avlasta mig, säger Anders Wärléus.
Sammanlagt gjordes det alltså tre utredningar om olyckan.
Arbetsmiljöverkets var klar efter några månader medan den hårt arbetstyngda polisen tog två år på sig för att bli färdiga med sin rapport.

Anders Wärléus är friad från alla misstankar om oaktsamhet, men olyckan har inneburit nya rutiner på gården i Värlinge.
Mattias, som hade arbetat på gården i sju år, omkom när han drog propparna så att gödseln kan rinna ut till bassängen. Han hade lyft på en kassett i spaltgolvet för att se hur förloppet gick, men förmodligen halkat ned i hålet och kvävts av svavelvätet som låg tät och tung vid golvnivån.
Svavelväte bildas vid anaerob (syrefattig) nedbrytning av gödsel och avloppsvatten.
– Före olyckan drog vi propparna varannan vecka, men nu gör vi det en gång i veckan, varje fredag, oavsett om det är nödvändigt eller ej. Sedan har vi alltid en sådan här med oss när vi gör det, säger Anders Wärléus och pekar på sin gasvarnare.

Den är inställd att börja pipa om koncentrationen av svavelväte överstiger 5 ppm (parts per million) som är en nivå som inte får överskridas som medelvärde under en dag.
– I normalfallet när jag är ute i stallet är varnaren tyst. Men när jag drar propparna och gasen virvlar runt i stallet piper gasvarnaren kanske var fjärde gång.
Anders Wärléus har även införskaffat en kallad flyktmask som är lätt att dra på sig över huvudet om koncentrationen snabbt skulle bli väldig hög och gasvarnaren tjuter ilsket. Det finns även en arbetsmask att använda för situationer när man tror att det kan finnas höga koncentrationer av svavelväte.
På dörrar och portar in till stallet har Anders Wärléus satt upp skyltar som varnar för farlig gas.

– Men den stora skillnaden mot tidigare är att jag och mina anställda numera är väldigt medvetna om faran med svavelväte. Det var vi inte tidigare. Och efter det att olyckan blev känd är det flera grisproducenter som har ringt till mig och berättat att de inte hade en aning om att kunde bildas svavelväte i så höga koncentrationer och att det var så farligt, säger Anders Wärléus.
Utan att peka finger åt någon är han allmänt kritisk till att kunskapen om faran med svavelväte och andra gaser inte är mer spridd i lantbrukarkretsar.
– Jag har arbetat som lantbrukare i hela mitt liv, men jag kände inte till hur farligt gödselgaserna var. Därför sa jag direkt efter olyckan att detta måste spriddas så att det når ut till folk som jobbar inom jordbruket.
Torsten Ivarsson nickar och skjuter in att gastäta spannmålssilos, där det bildas den osynliga gasen kolmonoxid, är ett annat exempel på något som borde uppmärksammas mer. Även där har det hänt dödsolyckor.

En orsak till att sker allvarliga olyckor inom lantbruket är att det i stor utsträckning är ett ensamjobb. Trots att man är två, ibland tre personer, som arbetar på Värlingegården är man likväl oftast på egen hand.
– Trots att gården ligger öppet och mellan Malmö och Trelleborg är här väldigt dålig mobiltäckning. Inne i stallet är det ingen signal alls, så därför har jag efter olyckan installerat wifi som täcker hela gården och som gör att vi kan nå varandra om det skulle hända något, säger Anders.