”Fackens krav ­hotar industrin”

Vi har en negativ trend för industrin som måste brytas, med 120 000 jobb som försvunnit på tio år. Men facken har nu lagt fram destruktiva lönekrav som ytterligare försämrar vår konkurrenskraft, skriver Lena-Liisa Tengblad tillsammans med nio andra vd:ar för industrins arbetsgivarorganisationer, på dagens SVD Debatt.

På SvD debatt 28/10 motiverar Facken inom industrin sina avtalskrav på 2,8 procent med att konkurrenskraften klarar detta och att inflationsmålet måste följas. Men den enda parameter som räknas för industrin är den internationella konkurrenskraften och där talar siffrorna ett tydligt språk. Vi har en negativ trend som måste brytas. Arbetskrafts­kostnaderna i Sverige har under flera år stigit 0,3–0,5 procent mer per år än i våra viktiga konkurrent­länder. Samtidigt har 120 000 industrijobb försvunnit de senaste tio åren.

Svensk exportindustri tål inte att avtalsförhandlingarna sker med fokus på inflationsmålet.

Vi måste alltså stärka den internationella konkurrenskraften. Det tjänar medarbetarna på, det tjänar företagen på och det tjänar vårt exportberoende land på. Facken måste inse att även om Sverige har världsledande industriföretag, kompetenta med­arbetare och avancerad teknik finns motsvarande förutsättningar även i många andra länder. Därför blir kostnadsfaktorerna i många fall avgörande. Det enda sättet att bryta denna trend är att sluta höja arbetskraftskostnaderna mer än omvärlden.

Det är inte försvarbart att år efter år kräva att reallönerna höjs utan att vi har åstadkommit mot­svarande produktivitetsförbättringar och en ökad intjäningsförmåga hos exportindustrin. Det är destruk­tivt, skapar onödig utslagning och är inte det Sverige behöver. Vi måste alltså hantera att våra arbets­kraftskostnader är för höga i internationellt perspektiv och träffa avtal som stärker konkurrenskraften hos exportföretagen. Då får vi ökade investeringar, nyföretagande, sysselsättning, marknadsandelar och ökad välfärd och välstånd i Sverige.

Nu är det viktigare än någonsin att vi värnar och vårdar Industriavtalet. Det kom till som reaktion på en urspårad lönebildning, kombinerat med en hög arbets­löshet där hela Sveriges konkurrenskraft, ekonomiska utveckling och välfärd var skadade. Industriavtalets ambition är att stärka den internationella konkurrenskraften och ge löntagarna en god löneutveckling, men lönebildning och förstärkning av konkurrenskraften måste gå hand i hand.

Den avgörande faktorn för industrins konkurrenskraft är de nominella kostnadsökningarna relativt omvärlden och att produktivitetsutvecklingen i indu­strin relativt konkurrentländerna beaktas. Riks­bankens och andras ambitioner att få upp inflationen riskerar att leda till höga löneökningar vilket skulle urholka industrins konkurrenskraft. Därför är det farligt att som Facken inom industrin fokusera på Riksbankens inflationsmål. Industriavtalet och svensk exportindustri tål inte att avtalsförhandlingarna sker med fokus på inflationsmålet.

Om målet är svenskt välstånd även i framtiden, krävs ett fundament av innovationsdriven och export­inriktad industri med rätt konkurrensförutsättningar. En lönebildning som leder till att det går sämre för exportföretagen sågar tvärtom av den gren vi sitter på. Det tjänar vare sig anställda eller arbetsgivare på. Arbetsmarknadens parter, både fack och arbets­givare, har ett stort ansvar för Sveriges framtid och välfärd i 2017 års löneförhandlingar.

Anders Weihe, vd, Teko, Sveriges textil- och modeföretag
Arne Sehlström, vd BÄF, Byggämnesförbundet
David Johnsson, vd TMF, Trä- och möbelföretagen
Jonas Hagelqvist, vd, IKEM, Innovations- och kemiindustrierna
Klas Wåhlberg, vd, Teknikföretagen
Lena-Liisa Tengblad, vd, SLA
Marie Söderqvist, vd, Livsmedelsföretagen
Per Hidesten, vd, Industriarbetsgivarna
Ravindra Parasnis, vd, Grafiska företagen