"Den svenska konkurrenskraften måste värnas"

Foto: Sören Andersson

Det var SLA:s tydliga budskap i det riksdagsseminarium som anordnades imorse, då Industriavtalets vara eller icke vara debatterades tillsammans med Trä- och Möbelföretagen, GS-facket och inbjudna riksdagsledamöter.

Industriavtalet tillkom 1997 för att värna den svenska industrins konkurrenskraft. Avtalet har inneburit både reallöneökningar och bidragit till lägre inflation. Men Industriavtalet ifrågasätts nu från flera håll, bland annat på grund av sina kostnadsökningar, men också av upprepade korta avtalsperioder.

- Industriavtalet är bra för Sverige och för svenska företag och behöver vara kvar. Men för att inte tappa i konkurrenskraft på den globala marknaden måste nivån, eller det s k märket, vara konkurrenskraftigt. Det är inte den svenska konjunkturen som avgör exportföretagens utveckling och framtid, det är exportföretagens villkor jämfört med konkurrenterna i andra länder. Sverige har inte längre det försprång vi hade tidigare när vi var unika vad gäller t ex avancerad teknologi eller kompetenta medarbetare, våra konkurrentländer har hunnit ifatt oss, sa Lena-Liisa Tengblad, vd för SLA.

Många företag hävdar att det blir allt svårare att värna anställningarna och jobben om inte Industriavtalet lever upp till sitt syfte att stärka industrins internationella konkurrenskraft.

- Vi har olika syn på hur världen utvecklas och sedan nedgången i finanskrisen har vi återhämtat oss. Vi ska dessutom ha högre arbetskraftskostnader än andra länder, poängterade Per-Olof Sjöö, förbundsordförande på GS-facket.

Trots olika syn på konkurrenskraft och löneökningar är SLA, TMF och GS-facket ändå slående överens om att det är arbetsmarknadens parter som ska sätta lönerna och inte politikerna.

- Det som hänt med lärarnas löner är mycket olyckligt, menade David Johnsson, vd på TMF.

Patrik Björk, riksdagsledamot (S) ställde frågan till panelen om vad som händer om Industriavtalet sägs upp.

- Det skulle riskera att vi hamnar i det läge vi var före 1997, och det gynnar inte någon. Parterna i industriavtalet har ett stort ansvar genom att industriavtalet är normerande på arbetsmarknaden och i förhandlingarna måste hänsyn också tas till branscher som ligger utanför Industriavtalet. Utan ett Industriavtal riskerar vi såväl att den konkurrensutsatta exportindustrin inte kan sätta märket som fler konflikter och oroligheter på arbetsmarknaden, förklarade Lena-Liisa Tengblad.

Industriavtalet består även av ett sambetsavtal där parterna samarbetar i gemensamma utvecklingsfrågor och träffas i arbetsgrupper kontinuerligt. Skulle Industriavtalet upphöra riskerar det även ett försämrat samarbete i frågor om t ex jämställdhet, diskriminering, utbildning (Teknikcollege) m fl.

- Vi vill inte tappa det värdefulla samarbetet som vi har idag, sa Madelene Engman, vice förbundsordförande på GS-facket.