Killmiddag med jämställdhet på agendan

Foto: Sören Andersson

För cynikern måste det synas som en ironisk twist att ett av metoo-rörelsens konkreta resultat är en herrmiddag. Men det är en feltolkning. Skogens #killmiddag i Umeå handlar om ett av de tydligaste metoo-kraven: att män börjar ifrågasätta manligt beteende.

Metoo började med att man hörde om Harvey Weinstein – det var en skandal av många, den var vardagsmat. Men den slutade inte att pyra, den bara ökade och ökade i kraft, och den kom närmare och närmare en själv. Bland annat genom skogens metoo-upprop Slutavverkat, berättar Kalle Forsman, yrkesaktiv jägmästare i Umeå.

– Den volymen av vittnesmål som uppstod. Det går inte att prata runt, man kommer inte undan med att prata om policyfrågor och att "vi har en jämställd arbetsplats". Det var väldigt häftigt. 

När Lina Arnesson Ceder och hennes studentkollegor skrev sitt öppna brev till branschen innebar  det ett kliv ännu närmare för Kalle Forsman. 

– Då klev rörelsen in inte bara i min bransch, utan också på skolan som jag lämnat några år tidigare.

Redan när jag gick där hade jag på känn att folk råkat ut för saker, nu kändes det himla bra att det dokumenterades, säger han.

– Många säger "inte alla män", men vad man kan säga är "typ alla kvinnor".

Ett år senare var Kalle Forsman på konferensen Skogsnolia, som hade fokus på jämställdhet.

– Den började som en ganska liten konferens sett till antalet anmälda, sedan exploderade intresset plötsligt och de fick byta upp sig till en större lokal. Det kändes som om hela skogsbranschen var där, säger Kalle Forsman.

Nära 300 besökare fanns på plats för att lyssna på föredrag och delta i övningar och diskussioner. I slutet av konferensen berättade konferencieren om konceptet "killmiddag" och uppmanade deltagarna att testa. "Killmiddag" är ett koncept som tagits fram av organisationen Make equal och som innebär att män träffas över middag och diskuterar frågor kring jämställdhet och mansrollen.

– Vi var tre som började prata om detta efteråt och blev intresserade av att testa konceptet, säger Kalle Forsman.

Tillsammans med ytterligare fem personer började de träffas över lunch för att planera en Killmiddag-träff. Bland annat hittade de ett antal frågeställningar de kände sig bekväma med att ta upp med andra i branschen, och de bestämde vilka de ville bjuda in till middagen.

– Vi ville att så många som möjligt skulle kunna komma på middagen för att få så stor påverkan som möjligt. Men vi valde att dra gränsen vid studenter. Dels för att vi visste att de höll på med något liknande, dels för att det skulle kunna verka hämmande på diskussionen om man visste att den man pratar med kan vara en framtida arbetsgivare eller anställd.

Detta även om gänget kring Killmiddag-träffarna hela tiden har betonat att det är de som individer, inte företagsrepresentanter, som är engagerade. Alla är yrkesverksamma, men var de jobbar brukar de inte prata om – det nämndes inte heller i det öppna brev de skrev till jägmästarstudenterna. Idag har två killmiddagar genomförts i Umeå, med ett 20-tal gäster varje gång.

– Det har varit över förväntan. Man sitter ansikte mot ansikte med en person som jobbar i branschen och pratar kring ett antal frågor. Sedan pratar man i större grupper, säger Kalle Forsman.

En positiv erfarenhet fick han av en av dem han upplevde som minst engagerad under middagen.

– Han kändes inte så öppen, gav kortfattade svar och så. Sedan fick jag höra att han på nästa middag sagt att "den månad som gått sedan sist har varit den bästa jag haft med min fru – vi har pratat om massor med saker vi aldrig pratat om förut", berättar Forsman.

I dagsläget finns inga nya middagar inplanerade.

 – Inför Skogsnolia i sommar har arrangörerna fått en passning om att det vore lämpligt att köra ett arrangemang där, men vi har inte hört om det blir något. Men det vore kul om någon ville ta detta vidare i andra delar av Sverige också. Ytterligare ett resultat av Skogsnolia-konferensen är det öppna brev som publicerades på skogen.se, som ett svar på jägmästarstudenternas brev från ett år tidigare.

– På Skogsnolia-konferensen förra hösten fick vi veta att de inte fått något svar på sitt brev, något som vi pratade om på en av våra planeringsluncher inför en killmiddag. För att visa vårt stöd för deras krav, kom vi överens om att skriva ett öppet svar, säger Kalle Forsman.

Brevet avslutades med en uppmaning till läsaren att också skriva under på brevets budskap om att de förändringar jägmästarstudenterna efterfrågade var både rimliga och välkomna i branschen. Idag har närmare 350 personer skrivit under uppropet. För Kalle Forsman är det inga konstigheter.

– Jag tycker inte att det är något konstigt ställningstagande att man ska bli bra bemött även som kvinna i arbetslivet. Det känns rimligt. Det är värt att börja prata om.