Ordförandeord: Johan Wiklund

Gröna arbetsgivares sektion Svensk Djursjukvård

Det är kul med djur, det har jag tyckt länge, kanske märks det på mitt yrkesval? Den senaste tiden har jag fått ännu fler likasinnade. Det glädjer mig att pandemin har gett det svenska djurägandet en rejäl skjuts.

Registreringen av husdjur hos de stora försäkringsbolagen har ökat med mellan 14 och 19 procent, beroende på djurslag, under coronaperioden. Det är jätteroligt att fler människor nu fått tid, och lust, för häst, hund och katt. Inte minst ur folkhälsosynpunkt är det positivt att djurägandet ökar. Många av oss mår bra av djur.

Men ökningen innebär också att antalet skadade och sjuka djur kommer stiga. Trycket på djursjukvården kommer bli hårdare de närmaste åren. För oss på Gröna arbetsgivare har arbetet för att säkerställa tillgänglig djurvård för alla varit en hjärtefråga länge. Vi kommer nu få anledning att jobba ännu hårdare för att driva opinion i frågan. Veterinärbristen är redan ett faktum, detsamma gäller bristen på djurvårdare och djursjukvårdare. Den bristen kommer bli ännu tydligare inom kort.

I dag står mängder av människor på kö för att utbilda sig till djursjukvårdare, djurvårdare och veterinärer. Antalet utbildningsplatser har i stort sett varit oförändrat de senaste tio åren. Det är ett enormt problem, men jag vägrar tro att det inte går att lösa.

Långsiktigt behöver vi fler duktiga människor som jobbar inom djursjukvården. Ett ökat antal utbildningsplatser är ett måste, den frågan vägrar vi släppa tills dess att SLU, eller kanske något annat svenskt lärosäte, med statligt stöd öppnar upp för att ta emot fler studenter som vill lära sig mer om djursjukvård.

På vägen dit hoppas jag att fler samarbeten konkurrenter emellan kommer bli verklighet. Redan nu är det vanligt att akutdjursjukhus remitterar till varandra när de inte kan ta emot själva. De kommer med största sannolikhet att öka nu när fler djurägare knackar på dörren.

Personligen tycker att närveterinärer är ett bra komplement till den fysiska djursjukvården. I synnerhet är detta en bra lösning för människor i riskgrupp under en pandemi. Ett första digitalt besök, som kanske resulterar i rådet att ta det lugnt en dag till, eller ger det betryggande svaret "det där är inget att oroa sig för", dämpar trycket på den fysiska djursjukvården. Korrekt utförd ger veterinär nätvård personalen på plats möjlighet att arbeta med de fall som allra bäst behöver vård.

Många tråkigheter har följt i pandemins fortspår. Att djurägandet ökat är en oväntad, och alltigenom positiv, coronaeffekt. Jag hoppas verkligen att våra nyblivna djurägare inte ångrar sitt beslut när den nya familjemedlemmen behöver vård.

Johan Wiklund
Ordförande Svensk djursjukvård