Veterinärbristen – uppenbart och växande problem

Foto: Magnus Liam Karlsson

Djursjukhuschefen och Gröna arbetsgivares företrädare är rörande överens. Det är dags att avsätta mer medel till veterinärutbildningen. Djurvälfärden behöver prioriteras högre i den statliga budgeten.

Rekryteringen av sommarens vikarierande veterinärer började redan efter nyår hos AniCura Bagarmossen.
– På ett sätt kan man säga att vi alltid håller på med rekrytering, säger Ewa Wallman, djursjukhuschef på Stockholms enda dygnetruntöppna djursjukhus.
– Tack vare detta arbete har vi klarat sommaren väl och har inte behövt stänga sjukhuset en enda timme. Men om vi hade haft fler veterinärer hade vi kunnat erbjuda fler djurvård, tillägger Ewa Wallman.

Att det råder veterinärbrist i Sverige är en underdrift 2020. Sedan Svensk Djursjukvård, som är djursjukvårdens branschorganisation, blev en del av Gröna arbetsgivare 2015 har frågan drivits av organisationen. Men problemet har varit uppenbart och växande längre än så.
– Det finns ett klart behov av en fördubbling av utbildningsplatserna, det har vår branschrapport visat i många år, säger Emma Terander, branschansvarig på Gröna arbetsgivare.

Nya organisationer

Branschen har utvecklats mycket de senaste 15 åren. Större koncerner har bildats samtidigt som vården blivit allt mer specialiserad och samtidigt personalkrävande.
– Tack vare utlandsutbildad arbetskraft klarar vi oss just nu hyfsat, säger hon och fortsätter;
– Sverige har några av Europas största djursjukhus och en djursjukvård i yttersta framkant. Många veterinärer vill arbeta här. Men att förlita sig på att Europa utbildar för vår arbetsmarknad är inte vettigt.

I Bagarmossen arbetar drygt 50 veterinärer, av dessa är hälften utbildade utomlands. Likadant ser det ut om man gör ett tvärsnitt över landets kliniker. Hela 56 procent av de som tar ut sin svenska legitimation årligen har utbildats i annat land.
– Att så stor del av veterinärerna i Sverige har tvingats utbilda sig utomlands med stora kostnader som följd känns synd och väldigt onödigt, säger Ewa Wallman.

Veterinärbristen påverkar många klinikers möjlighet att expandera och ta emot fler djur.
– Men det är inte bara antalet veterinärer som är viktigt. Det gäller också att de har rätt kompetens då veterinärer precis som läkare ofta specialiserar sig och fördjupar sin kunskap.
– Vi behöver fler veterinärer, alltså fler utbildningsplatser, men som stort akutsjukhus behöver vi också fler specialistutbildade veterinärer, det ska man också komma ihåg, och det tar lång tid för en veterinär att nå den nivån, säger Ewa Wallman.

Pengar från näringsdepartementet

Gröna arbetsgivare jobbar aktivt med frågan, bland annat genom att informera i riksdagen och uppvakta ansvarig minister, statssekreterare och andra makthavare. Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) är idag det enda lärosäte som utbildar veterinärer, och deras pengar kommer från näringsdepartementet.

– Att det inte ligger under utbildningsdepartementet är också problematiskt, säger Emma Terander som ställer sig frågande till varför veterinärer och djursjukskötare inte ska tilldelas utbildningsmedel från samma departement som andra universitetslegitimerade yrkespersoner.

– De pengar som näringsdepartementet tilldelar SLU är dessutom inte öronmärkta i tillräcklig utsträckning och SLU är fria att använda dem i hela sin verksamhet, säger Emma Terander.

– I SLUs regleringsbrev står att de ska svara mot arbetsmarknadens behov. När ska de börja följa regeringens krav, undrar Emma Terander retoriskt?

Branschen har eget ansvar

Hos AniCura Bagarmossen gör man vad man kan för att underlätta nyrekryteringen och stärka yrkesgruppens kompetens. Varje sommar tas veterinärstudenter emot, även de som precis påbörjat sin utbildning.

– Då arbetar de som djurvårdare, sedan djursjukskötare för att sedan sin sista sommar växla upp till tf. Veterinärer, säger Ewa Wallman och fortsätter;
– Jag är säker på att vi skulle kunna hitta fler sådana möjligheter att bidra till fler praktikplatser i alla fall inom smådjursområdet där vi ju har så många aktörer.

Avslutningsvis pekar Ewa Wallman på ytterligare en aspekt av veterinärbristen.
– Vi i branschen har också ett ansvar att skapa en arbetsmiljö som gör att våra veterinärer känner en glädje och stolthet för sitt yrke och väljer att stanna kvar.

Både Ewa Wallman och Emma Terander menar att det i grund och botten finns en etisk aspekt i att lägga mer statliga medel på djurvälfärden.
– Det är dags att prioritera upp djuren helt enkelt, säger Ewa Wallman.
– I det ingår att erbjuda fler utbildningsplatser, och det är bråttom, avslutar hon.