Oro för näringslivsfientlig utveckling i Sverige
Regeringens planer på att kraftigt minska arbetskraftsinvandringen är oroande, och visar på en uppenbar brist på insikt i de gröna näringarnas förutsättningar. Det skriver Gröna arbetsgivares ordförande Annika Bergman och ordföranden för skogssektionen i Gröna arbetsgivare, Magnus Bergman, i en debattartikel i Dagens industri.
Även om det antagligen kan bli aktuellt med undantag för säsongsarbetare skulle en minskad arbetskraftsinvandring få stor påverkan på de gröna näringarna, som är beroende av utländsk arbetskraft.
Annika Bergman och Magnus Bergman menar att det sista våra företag behöver i dessa tuffa tider är fler regler och hinder för att kunna anställa nödvändig arbetskraft och bedriva sin verksamhet.
”Lägg i stället fokus på att underlätta. Se över snåriga regelverk och långa handläggningstider. Det kommer både arbetsgivare, anställda och samhälle att tjäna på”, skriver de.
De gröna näringarna är centrala för att säkra den svenska självförsörjningen och därmed även den svenska beredskapen, framhåller skribenterna, som är mycket kritiska till hur regeringen ser på utländsk arbetskraft.
”Det största problemet med regeringens syn på arbetskraftsinvandring är att den, förutom högkvalificerad kompetens till industrin, ses som ett problem och inte en kritisk resurs. Vi inom det gröna näringslivet vill se en näringslivsvänlig politik där fokus ligger på att minska dagens komplicerade och byråkratiska process när våra företag måste anlita nödvändig utländsk arbetskraft”, skriver de.
Som hjälp till politikerna att fatta rätt beslut, reder artikelförfattarna ut begreppen i tre punkter som kan sammanfattas så här:
- Till delar av näringslivet, däribland de gröna näringarna, går det helt enkelt inte att finna arbetskraft i Sverige. Därför är arbetskraftsinvandring nödvändig.
- Arbetskraftsinvandrare ”tar” inte jobb från svenskar. De är efterfrågade, betalar skatt och tillför arbetskraft, kompetens och utveckling.
- Den framgångsrika svenska modellen, där arbetsmarknadens parter enas om regler och löner, riskerar att gröpas ur om politiken går in och bestämmer kring enskilda grupper på svensk arbetsmarknad.
