Historielöshet och fokusskifte skapar konflikt kring skyddet för äganderätten

Skogsägarnas seger mot Skogsstyrelsen i miljödomstolen lär inte vara slutet på diskussionen kring skyddet för äganderätten. Universitetslektor Karin Åhman är specialist på konstitutionell rätt och ger en bakgrund till varför skyddet fortfarande är så omdiskuterat.

Domen till markägarnas fördel gentemot Skogsstyrelsen i mitten av januari var en stor vinst för skogsägarna och förtydligade bland annat frågan om vad "pågående markanvändning" innebär.
– Det är en jätteintressant fråga, där jag tycker att domstolen gjorde en helt korrekt tolkning. Man ska inte krångla till detta, säger Karin Åhman, tidigare professor i offentlig rätt i Uppsala med konstitutionell rätt som specialitet.
Domstolen slog fast att växande skog innebär en "pågående användning" och att staten därför var ersättningsskyldig när den inskränkte fem markägares rätt att avverka sin skog. Totalt dömdes ersättning på 18 miljoner kronor ut till de fem ägarna.

Men domen lär komma att överklagas, säger Karin Åhman. Umeå Mark- och miljödomstol som dömde i målet är lägsta instans och Skogsstyrelsen som förlorade vill sannolikt ha tolkningsbesked från högre instans för framtida ärenden.
– Det är viktigt att det blir en rejäl prövning som verkligen håller, säger hon.
För fler ärenden lär det bli, inte bara för skogsägare, i takt med att stat och myndigheter försöker reglera ur ett miljöperspektiv. För skogsägarna har regleringar som artskyddsförordningen och hanteringen av nyckelbiotoper lett till stora problem, för andra näringar har till exempel strandskyddets utformning skapat problem ur äganderättsligt perspektiv.
– Vi ser tendenser till att myndigheter tolkar och tillämpar gällande regler på ett sätt som är till förfång för skogsägarskapet. Skogsägarna å sin sida anser även att detta varit i strid med de överenskommelser som finns i riksdagen om hur skogen som näring ska hanteras och regleras, säger Karin Åhman.

Att äganderätten är på tapeten är inget nytt, säger hon – det är den alltid någonstans i samhället. I Sverige har dock ägandet av fast egendom gått från en traditionellt stark ställning och stor ekonomisk betydelse för landet till en idag svagare position i jämförelse med andra egendomstyper.
– Det är andra aktörer som skapar stora immateriella tillgångar och tjänster som idag är att betrakta som de starka ekonomiska loken. Ägandet av fast egendom uppfattas som relativt sett mindre värt som en ekonomisk tillgång än till exempel musik eller mode, för att inte tala om spelutveckling.
– I takt med denna förändring kan man ha börjat överreglera. Det finns också ett skifte i synsätt, något en lantbrukare beskrev för mig nyligen: "Plötsligt har det blivit att vi smutsar ner miljön istället för att vi är en produktiv näring". Man kan ha börjat se mer minus än plus när man reglerar, säger Karin Åhman.

För mycket regleringar är typiskt sett av ondo.
– Det finns stora sjok av överregleringar i det svenska samhället och inom EU. När det gör det, blir det lätt att göra fel.
– Men detta är något politikerna känt till länge och faktiskt jobbat för att minska. Ofta med åtgärder som verkar banala men inte är det. Attefallshus och lättare att bygga altan innebär att kommunen inte behöver jaga svartbyggen av altaner utan kan ägna sin tid åt väsentligare saker.
Men Karin Åhman ser en slutligen historielöshet kring synen på det fria ägandet.
– Det gäller alla friheter, äganderätt, yttrandefrihet, mötesfrihet och så vidare. I Sverige förstår vi inte alla gånger vad som händer när dessa friheter inte finns – det tror jag blir ett hinder.
– Skyddet för äganderätt utesluter inte ett välfärdssamhälle, det innebär ett samhälle där man får belönas för sitt arbete och njuta av dess utkomster, säger Karin Åhman.