Så driver bröderna Daniels gården efter generationsskiftet

– Jag har alltid varit intresserad av att driva företag och jag inledde min första karriär som biodlare när jag var 15 år, förklarar Johan som också redan som tjugoåring investerade i skog. 

Johan berättar att han under uppväxten också precis som sin bror åkte mycket skidor som han samtidigt kombinerade med lantbruk och skogsbruk när han arbetade på en fjällstation i Norge.

– Jag hinner inte åka lika mycket nu, men jag tränar fortfarande en hel del och har åkt flera Vasalopp, förklarar han. 

När vi möter bröderna i programmet får vi se hur deras olika verksamheter drivs och man kan minst sagt säga att det går undan. Bland annat får vi möta dem när de hjälps åt att laga en maskin som gått sönder och de berättar att de ofta samarbetar och hjälper till att få verksamheterna att snurra på.

Mejeriet som Björn äger tillsammans med sin fru Nicolina bygger på verksamheten som föräldrarna startade 2005 och där de tidigt började med att tillverka ostar av olika slag.

– Det är egentligen Nicolina som är proffset av oss två kring det här med att skapa ostarna och de var också så vi blev ett par, förklarar Björn. 

Han berättar att Nicolina som han kände från gymnasietiden ryckte in en gång när hans mor ringde honom och bad honom hitta en ersättare till en anställd som inte hade dykt upp.

– Ja, jag kom att tänka på henne då och hade ju redan ett gott öga till henne från skoltiden minns han.

Nicolina blev anställd i mejeriet av hans mor och Björn som jobbade på gården då åkte så ofta han kunde förbi mejeriet med sin traktor och gick in för att träffa henne.

– Så blev det som det blev, och i dag är vi gifta och har tre barn, säger han. 

Ostarna som de tillverkar kommer både från den tid som hans föräldrar drev mejeriet men han och Nicolina har också själva utvecklat egna ostar. Han förklarar att det här med att göra ostar är ett mysterium eftersom varje batch får sin egna kvalitet och smak. Att provsmaka ostarna är en viktig del i arbete.

Ostarna har också hittat långt utanför Orsa och är i dag otroligt populära. En rolig detalj är dock att Björn blivit ganska trött på att provsmaka dem.

– Ja att äta ost hela dagarna är ganska jobbigt så nu håller vi också på att utveckla ett smakråd med olika människor vi känner som får hjälpa oss att testa för att vi skall uppnå så optimala resultat som möjligt, förklarar han. 

Men mejeriet gör inte bara ost utan tillverkar också egen mjölk, fil och yoghurt. Det hela började med att ett så kallat containermejeri kom ut till salu på Blocket under pandemin och Björn köpte då det för en spottstyver jämfört med vad de brukar kosta.

– Ja, det var ju ganska läskigt att ta det beslutet säger han, men i dag går det som på räls och han säljer till lokala Ica-butiker och han berättar också att när de började med verksamheten så blev de varmt välkomna med sina mjölkprodukter. 

För 20 år sedan då hade nog det här varit helt omöjligt, men i dag är många intresserade av lokalt tillverkade produkter och det är ju också bra med tanke på vikten av omvärldsläget och vikten av självförsörjning runt om i landet och i synnerhet på mindre orter. 

– Ja, samhället blir väldigt sårbart om det bara tillverkas mjölkprodukter på ett fåtal platser i landet, och han tillägger att de också nu har vunnit en upphandling i kommunen där de bland annat får leverera mjölken till äldreboenden och förskolor.

Johan berättar att han lägger otroligt mycket tid på att sköta om sina kor och att djuren mår så bra som möjligt.

– En typisk dag för mig är att jag först går ut vid sextiden på morgonen och utfordrar djuren, efter det så reparerar och fixar jag med maskiner och stängsel och allt som finns här på gården. 

På eftermiddagen tar han en runda och tittar till djuren, mjölkrobotar och ibland kan det ju också komma en kalvning. Växtodlingen tar också mycket tid och det är alltid hur mycket som helst att göra.

– Man får hela tiden ta och tänka efter och prioritera eftersom man kan inte göra alla saker samtidigt, och jag tycker jag blivit bra på att ha en plan som fungerar och göra rätt sak i rätt tid. 

En målbild som han har just nu är att hans kor ska leverera ännu bättre och mer, och att de så kallade celltalen skall vara så låga som möjligt.

– Celltal är ett mått på hur bra mjölken är och hur bra kon mår 

Han förklarar att Arla som köper ungefär 80 procent av hans mjölkproduktion tar prover varje gång de hämtar upp mjölken för att kontrollera kvaliteten och att allt ser bra ut.

– Hygienen är för mig väldigt viktig och vi lägger mycket tid på att se till att det är rent och fint runt korna, och att de mår så bra som de bara kan göra. Det är superviktigt, förklarar han. 

Eftersom gården också är Krav-certifierad är kraven ännu högre och han tycker det är bra att kraven från Arla är höga.

På kvällen blir det ofta bokföring men en hel del tid går också åt till att fylla i olika handlingar som myndigheterna och Arla har som krav på att de ska göras.

Till sin hjälp har han två anställda där den ena är djurskötare och den andre kör traktorn och maskinerna och hjälper till med allt möjligt.

Tidigare när de båda tog över de olika verksamheterna så jobbade bröderna ännu mera ihop, men nu försöker de fokusera på sina olika delar men samtidigt som de såklart finns där för varandra.

Båda bröderna hoppas på att Svenska Bönder skall leda till ett ökat intresse för lantbruk och att fler vill jobba på gård.

– Det bästa för att komma in i yrket, förutom att utbilda sig, är att jobba på en gård för det är så man lär sig, förklarar Johan.

Han förklarar också att det märks tydligt att fler och fler börjar bli intresserade men givet att det för 10 år sedan fanns 10 000 mjölkgårdar och i dag bara 3 000 så hoppas han såklart på att fler faktiskt tar steget. 

Björn berättar också att han tycker att yrket är fantastiskt på det sättet att han och hans fru själva bestämmer hur de ska jobba och även om deras vänner tycker att de jobbar för mycket.

– De brukar säga att vi gör alldeles för lite för våra barn, men det är ju precis tvärtom. Jag skulle vilja säga att ingen annan vi känner är lika mycket med sina barn som oss.

De får hänga med pappa Björn när han kör ut sina produkter till butikerna runt omkring Orsa och de får såklart också hjälpa till på gården med sysslor som de klarar av. En drömuppväxt där datorer och inomhusvistelse är på ett minimum.

Johan och Björn tycker att inspelningarna gick bra, men det roliga är att det är snarare är Johan som tycker att det gick smidigt medan Björn tycker att det blev stressigt.

– Ja, helt otippat, säger Johan. Måste säga att det var absolut inga problem att ha med sig teamet och de var väldigt trevligt och jag tror nog att Björn tyckte de vart mera än han hade att räkna med.

Båda säger att de ofta har åsikter om varandra och att de tycker olika. Men det märks att bröderna tycker mycket om varandra och att de har de bästa liv man kan ha på sin gård och att de gör precis det som de vill göra i livet. Båda tycker att det ska bli roligt när programmet sänds. 

– Jag hoppas givetvis att det blir ett populärt program med många tittare så att folk får förståelse för det vi håller på med. Jag vill att tittarna ska får en tydligare bild att mejeribranschen då folk i allmänhet kommer längre och längre ifrån livsmedelsproduktionen i och med centraliseringen och globaliseringen som pågår i världen i dag, avslutar Björn.