Skattekonsekvenser vid ersättning

De principiella frågeställningarna som brukar uppstå i dessa situationer kan delas upp i följande:

• Vad ska arbetstagaren ta upp som skattepliktig inkomst?
• Uppstår skyldighet för arbetsgivaren att betala arbetsgivaravgifter enligt lag?
• Uppstår skyldighet för arbetsgivaren att betala kollektivavtalade försäkringsavgifter? 
• Är utgiften avdragsgill för arbetsgivaren?

Avgångsvederlag

I samband med att en anställd blir uppsagd eller då arbetsgivare och anställd ingår en ”överenskommelse om anställningens upphörande” är det inte ovanligt att arbetsgivaren utbetalar en ersättning till den som slutar sin anställning. Detta kan benämnas som bl.a. ”avgångsvederlag” eller ”ersättning”. I vissa fall kan avgångsvederlaget/ersättningen bestå av två delar. En del ska täcka lön under skälig uppsägningstid. Den andra delen kan vara en form av betalning för att "köpa ut" en anställd.

Avgångsvederlag i samband med att en anställning upphör (även skadeståndsliknande delar) utgör så gott som alltid skattepliktig inkomst för den anställde. Arbetsgivaren är därför skyldig att innehålla preliminärskatt för arbetstagarens räkning.

Arbetsgivaren är vidare skyldig att betala arbetsgivaravgifter enligt lag på hela avgångsvederlaget. Avgångsvederlag är däremot inte pensionsgrundande i tjänstepensionen. På avgångsvederlaget ska arbetsgivaren därmed inte betala de kollektivavtalade försäkringsavgifterna. Detta gäller alla anställda, dvs. både arbetare och tjänstemän.

Avdragsgilla kostnader

Huvudregeln är att eventuella skadestånd som företaget måste betala på grund av något som har med näringsverksamheten att göra är avdragsgillt. Skadestånd till t.ex. köpare på grund av brister eller fel i levererade varor eller försenad leverans är exempel på normalt avdragsgilla kostnader. På samma sätt förhåller det sig när till exempel en arbetsgivare betalar ut avgångsvederlag eller eventuellt ekonomiskt skadestånd till en anställd eller före detta anställd.

Det finns dock ett undantag när det gäller allmänt skadestånd (kränkningsersättning) enligt arbetsrättslig lagstiftning. Av 16 kap 15 § inkomstskattelagen följer att allmänna skadestånd inte får dras av om det grundas på lagen om medbestämmande i arbetslivet (”MBL”) eller någon annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och avser annat än ekonomisk skada. Det vill säga företaget får inte göra avdrag för allmänt skadestånd som betalas ut på grund av brott mot den arbetsrättsliga lagstiftningen.

Arbetsrättsliga skadestånd

Samma resonemang som förs för avgångsvederlag gäller också för skadestånd som en arbetsgivare utbetalat till en anställd eller före detta anställd. Ett sådant skadestånd (oavsett om det rör sig om ett ekonomiskt eller allmänt skadestånd) från arbetsgivare utgör så gott som alltid skattepliktig inkomst av tjänst för den anställde. Arbetsgivaren är därför skyldigt att innehålla preliminärskatt för arbetstagarens räkning. Arbetsgivaren är vidare skyldig att betala arbetsgivaravgifter enligt lag på ett eventuellt skadestånd.

En arbetsgivare som inte betalar ut rätt ersättning enligt kollektivavtalet, till exempel OB-ersättning eller övertidsersättning, kan bli skyldig att förutom den aktuella ersättningen även utge allmänt skadestånd (kränkningsersättning) för brottet mot kollektivavtalet. Den retroaktiva ersättningen som arbetsgivaren kan bli skyldig att betala är som regel pensionsgrundande i tjänstepensionen, det vill säga arbetsgivaren måste även betala de kollektivavtalade försäkringsavgifterna på sådan ersättning. När det däremot gäller eventuellt allmänt skadeståndet så är dessa inte pensionsgrundande i tjänstepensionen. Detta gäller alla anställda, d.v.s. både arbetare och tjänstemän.

Ersättning utan samband med anställning

Ett exempel på ersättning utan samband med anställning är diskrimineringsersättning vid diskriminering som inneburit att en arbetssökande inte fått erbjudande om anställning. I dessa fall gäller att ersättningen är skattefri för den arbetssökande. Arbetsgivaren behöver inte betala arbetsgivaravgifter eller kollektivavtalade försäkringsavgifter på ett sådana belopp. Arbetsgivaren har inte heller, på sätt som anges ovan, avdragsrätt för sådan diskrimineringsersättning.

Sammanfattning