Sjuklön

Sjuklön är den ersättning en anställd får från sin arbetsgivare i början av en sjukperiod för att kompensera för inkomstbortfall. Denna rättighet regleras i lagen om sjuklön och tillämpligt kollektivavtal, och är en grundläggande del av anställningsskyddet.

Nedan ges en övergripande beskrivning av sjuklön. Arbetsgivare bör kontrollera aktuellt kollektivavtal för att säkerställa vad som gäller angående sjuklön för en viss anställd.

Rätt till sjuklön

En anställds rätt till sjuklön gäller från och med den första anställningsdagen. För att ha rätt till sjuklön krävs bland annat att den anställde är tillsvidareanställd, eller har en tidsbegränsad anställning som är avtalad till längre än en månad. Om den avtalade anställningstiden är kortare än en månad, inträder rätten till sjuklön först efter att den anställde har varit anställd i fjorton kalenderdagar i följd.

Förutsättningen för rätt till sjuklön är bland annat att den anställde har sjukanmält sig och att arbetsförmågan är nedsatt på grund av skada eller sjukdom som hindrar den anställde från att utföra sitt vanliga eller därmed jämförliga arbete. Arbetsförmågan kan vara helt eller delvis nedsatt.

Omfattning och ersättningsnivå

Arbetsgivaren betalar sjuklön under sjuklöneperioden, vilken i regel omfattar den första dagen med nedsatt arbetsförmåga och de 13 följande kalenderdagarna, totalt 14 dagar. Om en ny sjukperiod börjar inom fem dagar från att en tidigare avslutats, fortsätter den föregående sjuklöneperioden så att den totalt inte överstiger 14 dagar.

Sjuklönen uppgår till 80 procent av den lön som den anställde går miste om. Från sjuklönen görs ett karensavdrag som motsvarar 20 procent av den sjuklön som den anställde genomsnittligen beräknas få under en vecka. Närmare regler om det här finns i tillämpligt kollektivavtal. Efter sjuklöneperiodens slut kan den anställde istället ansöka om sjukpenning från Försäkringskassan. Enligt vissa kollektivavtal på tjänstemannasidan ska dock arbetsgivaren betala sjuklön även efter 14 dagar.

Krav på intyg

En anställd behöver normalt styrka nedsättningen av arbetsförmågan med ett läkar- eller tandläkarintyg från och med den åttonde kalenderdagen i sjukperioden. Arbetsgivaren har dock rätt att begära ett sådant intyg från en tidigare dag – till och med från den första sjukdagen.