”Viktigt att kunna förena privatliv och arbetsliv”

– Avtalet skiljer sig en hel del från våra övriga avtal, med många lönegrupper exempelvis, så det var mycket att sätta sig in i. Jag är glad att vi snabbt hade två förtroendevalda på plats med kunskap om det verkliga livet på arbetsplatsen, det är jätteviktigt, säger Peggy Nyholm.

I samband med HRF:s övertagande bröts djurparkerna ut ur det tidigare avtalet som också omfattade lantbruk och vattenbruk. Det krävde en del arbete, men gav god förståelse för området, tycker Peggy.

– Vi hör från medlemmar och förtroendevalda att de är nöjda med att ha ett eget avtal. Det är ju skillnad på att arbeta på djurpark och på lantbruk, även om båda har djur.

Förbundets förberedelser inför avtalsrörelsen pågår. Peggy Nyholm älskar att förhandla och drivs av möjligheten att förbättra villkoren för många och att hitta lösningar som medlemmarna vill ha och som motparten accepterar.

– Ömsesidig respekt är viktigt i förhandlingarna, oavsett hur olika man tycker. Vi parter har ett gemensamt ansvar att komma överens och se till att branschen lever och blomstrar, annars finns inga arbetsplatser att gå till. Sedan har vi olika vägar för att nå dit. Men tack vare en modell som bygger på att vi är konstruktiva har vi minst antal strejkdagar i världen.

Ömsesidig respekt är viktigt i förhandlingarna, oavsett hur olika man tycker. 

Hur ser du på förutsättningarna för den kommande avtalsrörelsen?

– Omvärlden i stort är osäker, med en ledare i väst och en i öst som kan hitta på vad som helst. Men tittar man på besöksnäringen, dit djurparkerna kan räknas, ser vi att den går oerhört starkt. Det finns goda förutsättningar för näringen att växa.

Vilka frågor blir viktiga för era medlemmar i avtalsrörelsen?

– Rätten till heltid och schemafrågan, alltså möjligheten att förena sitt liv med sitt arbetsliv. Man ska kunna ha familj och samtidigt jobba i en bransch med oregelbundna tider där djuren ska ha mat även på julafton.

Frågan om arbetstidsförkortning är aktuell. Hur ser du på den?

– Vi har precis som LO ett kongressbeslut om att förkorta arbetstiden för arbetare. Arbetstidsfrågan är en del av LO-samordningen, som det är viktigt att vi får till.

Hur ser du på den svenska partsmodellen, står den sig stark?

– Ja, det tycker jag. Industriavtalet har tjänat oss väl, vi har haft reallöneökningar i stort sett varje år, bortsett från åren under pandemin. Samtidigt – så länge vi har en modell som bygger på att märket sätts i procent kommer branscher med lägre snittlön alltid att halka efter. Över tid leder det till att skillnaderna ökar, inte minst mellan män och kvinnor. LO har ju sedan 2017 jobbat med insamlingsmodellen för att skapa extra löneutrymme för dem som tjänar minst, och på så vis täppa igen skillnader mellan branscher. Men det går långsamt.

– Å andra sidan, hur skulle det se ut utan industriavtal och märkessättning, om varje bransch skulle förhandla efter egen förmåga? Det vet vi inte. Därför tycker jag ändå att industriavtalet är bra, det är en sammanhållen lönebildningsmodell där ingen galopperar iväg och ingen står still.