Framtidstro och generationsskifte på Abbotnäs

– Vi har en månghundraårig historia att luta oss mot. Det är häftigt, men det gäller att fokusera på den fortsatta utvecklingen. Lantbruk är utan tvekan en framtidsbransch, säger Mattias Larsson på Abbotnäs säteri ett par mil från Katrineholm.

Abbotnäs har medeltida rötter och tillhörde länge Julita kloster. Under Gustav Vasas tid drogs klostret och därmed också Abbotnäs in till kronan. Vi tar sedan ett stort kliv framåt till 1992.

– Då började mina föräldrar, Jan och Christin, arrendera Abbotnäs och kunde sedan köpa gården 2004, förklarar Mattias Larsson.

Själv föddes han mer eller mindre in i företaget. Något konkurrerande yrkesval har egentligen inte funnits.

Efter gymnasiet jobbade Mattias två år i Australien med att skörda spannmål och bomull och plocka frukt. Tillbaka i Sverige läste han en yrkeshögskoleutbildning till driftledare på Vreta utbildningscenter utanför Linköping och skaffade sig på det sättet en ännu bättre grund att stå på.

Sedan dess har han fått en allt viktigare roll på gården. Arbetet med ett formellt generationsskifte kommer att påbörjas ganska snart, men det är enligt Mattias Larsson ingenting som brådskar.

Jag tror på det svenska lantbruket och ångrar inte mitt yrkesval. 

Flera affärsområden

Abbotnäs säteri omfattar en rad olika affärsområden. Ekonomiskt är växtodling det viktigaste. Det handlar om precisionsodling med rätt mängd på rätt plats och i rätt tid på en areal på cirka 550 hektar. Höstvete är den dominerande grödan.

– Det avgörande är att hela tiden tillämpa en lönsam teknik. Det ofrånkomliga strulet måste lösas undan för undan, både av ekonomiska skäl och miljöskäl, poängterar Mattias Larsson.

Nötköttsproduktion är en annan verksamhet. På Abbotnäs finns för tillfället ett sjuttiotal dikor som får gå ute med naturbete mer än halva året. Marken där vallväxterna till korna odlas duger inte till något annat. Det blir med andra ord en effektiv användning av resurserna.

Abbotnäs arbetar också med entreprenaduppdrag. Ett exempel är att pressa foderbalar åt andra lantbruk. Ett annat är snöröjning.

– Mellan den första november och den sista mars har vi full beredskap. Det blir alltid lite äventyrligt eftersom det inte går att veta när snön kommer och hur mycket det blir, säger Mattias Larsson.

De senaste åren har företaget inte haft några anställda utanför den närmaste familjen, som består av Jan och Christin, Mattias och hans fru Caroline.

– Vi tar in sommarjobbare och någon extraanställd då och då. I övrigt måste vi klara verksamheten på egen hand. Visst behövs det ibland ett par medarbetare till, men lönsamheten har inte varit tillräckligt bra för att ha råd med det. Dessutom är det svårt att hitta kompetenta medarbetare, betonar Mattias.