Mjölkbonde och stark ung röst i debatten

Sedan drygt två år arbetar Elisabeth Hidén och hennes man Per som mjölkbönder. De driver Hjordbrukarna, ett lantbruk med närmare 200 årskor. Från deras hem på Hjo Nygården levereras ungefär 11 000 liter mjölk varannan dag.

– Det blir två miljoner kilo mjölk per år, lika mycket 70 000 svenskar dricker, säger Elisabeth Hidén.

Hon är uppvuxen på en gård i Värmland med spannmål, skog och slaktsvin. Maken Per träffade hon i Ultuna i Uppsala, där Elisabeth studerade till agronom och Per till jägmästare. Att de hamnade i Hjo är Pers förtjänst. Han flyttade hem till sin föräldragård efter studierna. Gården var då utarrenderad och Elisabeth och Per fick jobb i Skövde som säljare respektive skogsförvaltare.

Våren 2022 kom samtalet som förändrade deras liv. Arrendatorn ville säga upp arrendet och Per och Elisabeth fick chansen att ta över driften.

– Vi behövde knappt någon betänketid. Vi hade diskuterat scenariot tidigare och tänkte att det skulle vara roligt att få driva lantbruk själva, säger Elisabeth.

Nu har verksamheten varit igång i drygt två år. Mycket har hänt. Elisabeth och Per har bland annat byggt en gödselbrunn, ett ungdjursstall och gjort om inne i ladugården.

– Vi har också bytt alla madrasser för korna för att skapa en bättre djurvälfärd och i förlängningen högre kvalitet på mjölken, säger Elisabeth.

Hon beskriver sig själv som en person som ”vill vara med där det händer”. Som ordförande i LRF Ungdomen 2021–2024 lärde hon sig mycket om branschen och skapade ett nätverk hon har stor nytta av i dag, oavsett om det handlar om nya tekniska hjälpmedel eller olika typer av stödreformer.

När tidningen Land Lantbruk och Skogsbruk i höstas listade personer som gjort störst avtryck i jord- och skogsbruket i Sverige kom hon på åttonde plats.

Jag vill bidra till att skapa så goda förutsättningar som möjligt för lantbrukare att lyckas.

– Vi verkar i en otroligt spännande bransch och jag är tacksam över att ha fått en möjlighet att vara med och påverka. Jag vill bidra till att skapa så goda förutsättningar som möjligt för lantbrukare att lyckas.

I dag är hon vice president i paraplyorganisationen CEJA Young Farmers, som representerar runt två miljoner unga europeiska jordbrukare. Varje månad reser hon till styrelsemöten och studiebesök runtom i Europa.

– Det som framför allt skiljer oss i Sverige från andra länder är vårt skogsbruk och strikta regelverk för djurens omsorg. Jag försöker påminna andra i styrelsen om det, samtidigt som det är viktigt att vara ödmjuk inför att vi har olika förutsättningar i olika länder.

Lönsamhet och social hållbarhet framtidsfrågor

För att få fler unga att välja en framtid inom lantbruket efterlyser Elisabeth ett ökat intresse från branschen för social hållbarhet. Hon tar Finland som exempel.

– De har statligt subventionerad avbytartjänst vilket gör det möjligt för en lantbrukare att ha 26 dagar ledigt. Det skulle göra enorm skillnad för många i branschen.

Familjen Hidén består förutom Per och Elisabeth av Wilhelm och Ludvig, tre respektive ett år. Elisabeth hoppas att en uppväxt på gård lägger en bra grund för sönerna inför framtiden. Bland de roligaste de vet är att få åka lastmaskin med pappa Per.

– När de blir vuxna kanske de vill jobba med något helt annat än att vara mjölkbönder, men vi vill ge dem chansen att välja ett liv på landet där deras arbete bidrar till konkret nytta.

När det kommer till de gröna näringarnas viktigaste framtidsfråga överskuggar lönsamheten allt, tycker hon. Lönsamhet skapar möjligheter för såväl hållbara investeringar som nödvändiga rekryteringar.

Lantbrukare i Europa tjänar i dag 36 procent mindre än snittet bland den arbetsföra befolkningen i Europa.

– Så kan vi inte fortsätta ha det. Jag skulle framför allt vilja se högre och stabilare lönsamhet, helst utan stöd, där affären i sig bär kostnaderna. Men sett ur ett kortare perspektiv behövs framför allt stöd till unga samt pensionsstöd i samband med generationsskiften.

På sikt räknar Elisabeth med att Hjordbrukarna behöver investera i ytterligare en robot och öka antalet årskor från 200 till 265. Det skulle bidra till 700 000 liter mjölk extra och kanske ytterligare ett arbetstillfälle.

I år är det avtalsrörelse – vilken är den viktigaste frågan?

– Att bevara och stärka flexibiliteten när det gäller schemaläggning. Att i möjligaste mån låta arbetsgivaren och de anställda komma överens om vad som funkar bäst för alla på just sin gård.