Splittrat LO leder till höga lönekrav
När industrifacken gjorde sitt utspel i början av november och krävde tre procents löneökning blev många överraskade. Så även Maria Möller, Gröna arbetsgivares förhandlingschef. – Det är ett väldigt högt krav med tanke på att vi är på väg in i en lågkonjunktur.
Hon tror att den bristande samordningen inom LO kan ha spelat roll. Två förbund har redan lämnat bordet och går in i avtalsrörelsen på egen hand. Det är Kommunal och Pappers.
– För att inte riskera att ännu fler bryter upp kändes sig industrifacken antagligen tvingade att komma med ett högt bud. Jag tror att de annars var rädda för att exempelvis 6F inte skulle underordna sig industriavtalet, det så kallade märket, säger Maria Möller.
"6F" är ett samarbete mellan fackförbunden, Byggnads, Elektrikerna, Fastighetsanställdas Förbund, Målarna och Seko. Dessa förbund har tidigare i år flaggat för att de ville sluta att följa märket.
Förra avtalsrörelsen var utgångsbudet från industrifacken 2,8 procent. Alltså något lägre än det som man har lagt nu. Men då för tre år sedan var Sverige inne i en högkonjunktur, en högkonjunktur som vi nu lämnar bakom oss.
– Vi ser snarare att lönekraven behöver växlas ned jämfört med förra avtalsrörelsen, säger Maria Möller.
Som ett avstamp för sitt lönekrav har industrifacken tagit Riksbankens inflationsmål på 2 procent enligt KPIF (konsumentprisindex med fast ränta). Ett mål som Riksbanken under senare år endast har uppnått någon enstaka gång när högkonjunkturen har varit som högst. I år har konjunkturen bromsat in och inflationen har sakta glidit utför. Den senaste noteringen, som är från oktober, visar ett KPIF på 1,5 procent.
– Det här är ett märkligt sätt att resonera. Riksbankens inflationsmål och lönerörelsen har inget med varandra att göra. Riksbanken sysslar med penningpolitik och vi med lönefrågor. Vi menar att inflationsmålet inte ska ha någon påverkan, säger Maria Möller.
Hon anser att lönebildningen i stället måste ta hänsyn till hur produktiviteten, tillväxten och konjunkturen utvecklas. Annars kan det gå illa.
Några av de branscher som Gröna arbetsgivare företräder lever under ett ständigt konkurrenstryck utifrån. Främst jordbruket och skogsbruket agerar på en internationell arena och drabbas i samma stund som lönekostnaderna blir högre här hemma än utomlands.
– Svenska företag måste hamna på rätt nivå jämfört med konkurrentländerna. Skulle vi acceptera för höga lönekrav så tappar vi direkt i konkurrenskraft och arbetstillfällen riskerar att försvinna, säger Maria Möller.
Industrifacken krävde också i sitt novemberutspel att avtalet skulle var ettårigt. Det gör fackföreningarna nästan alltid och arbetsgivarsidan vill ha stabilitet och därför så långa avtal som möjligt.
– Det gäller ju någonstans att enas som de ekonomiska förutsättningarna. Gör vi inte det borgar det för ett kortare avtal, säger Maria Möller.
Kommunal är en stor och viktig motpart när det gäller arbetaravtal för Gröna arbetsgivare. Alla branscher utom skogsbruk och virkesmätning har Kommunal som motpart.
Som nämnts tidigare har Kommunal lämnat LO:s samordning och aviserat att det inte tänker följa industriavtalet och "märket". Det är med andra ord bäddat för besvärliga förhandlingar för Maria Möller och hennes kollegor.
– Jag vet faktiskt inte hur det kommer att se ut i februari när vi växlar våra yrkanden. Förhoppningsvis väljer man att följa industrifackens krav gentemot oss och att Kommunals utspel mer var riktat mot stat och kommun, säger Maria Möller.
Oavsett bransch så står mer flexibla arbetstider högt på listan hos medlemsföretagen hos Gröna arbetsgivare.
– Arbetskraftsbehovet hos våra branscher varierar överlag väldigt mycket beroende på vilken säsong det är. Därför vill företagen ha så följsamma arbetstider som möjligt kopplat till verksamheten och att de kan fördela ut den över året, säger Maria Möller.
Just nu håller Maria Möller och kollegorna på Gröna arbetsgivare på med att samla in yrkanden från de olika branscherna. Sedan blir det en intern avtalsupptakt med förbundets förhandlingsdelegationer, som består av förtroendevalda från branscherna.
Därefter fastställs yrkandena i sektionerna.
– Den 20 december växlar vi våra yrkanden med våra motparter som rör industriavtalet. Och den 3 februari är det dags för de avtal som ligger utanför industriavtalet, säger Maria Möller.
När industrins parter är överens om ett nytt löneavtal kallas det för "märket". Tanken är att den internationellt konkurrensutsatta svenska industrin ska vara riktmärke för övriga branscher som verkar på den inhemska marknaden. Bakgrunden är att Sverige är väldigt exportberoende. Industrins exportintäkter svarar för hälften av landets BNP, bruttonationalprodukt. Allt för höga löneökningar i andra branscher leder till att den svenska exportindustrin förlorar konkurrenskraft och att jobben på sikt försvinner utomlands.
